Tredjepartsersättningar – vad är det och hur fungerar det?

Vad är tredjepartsersättningar?

Tredjepartsersättningar är en ersättning som betalas mellan aktörer i finansbranschen, snarare än direkt från kund till tjänsteleverantör. Det vanligaste exemplet inom fondsparande är fondprovision, även kallat kickback.

När en kund investerar i en fond via en aktör så som ett försäkringsbolag, en bank eller en plattform tar fondbolaget ut en fondavgift för bland annat förvaltning och transaktioner. En del av den avgiften betalas sedan tillbaka till den aktör som distribuerar fonden – som ersättning för att de förmedlar fondhandeln. Det är den ersättningen som kallas fondprovision eller kickback. Aktörerna i sin tur kan sedan välja att betala vidare delar av denna ersättning till rådgivaren.

Hur tredjepartsersättningar används i praktiken

När EU-direktivet MiFID II trädde i kraft 2018 skärptes kraven på transparens kring tredjepartsersättningar – aktörer som tar emot sådana ersättningar måste informera kunden om det, och ersättningen måste kunna motiveras med att den bidrar till en förbättrad tjänst. Det innebär att tredjepartsersättningar i många fall fortfarande är tillåtna, men att de ska redovisas.

Det finns i huvudsak tre modeller för hur fondprovisionen hanteras:

• Plattformen eller försäkringsbolaget behåller ersättningen. Den används för att finansiera plattformens drift och tjänster, men återbetalas inte till kunden.
  
  
• Ersättningen delas med förmedlare eller rådgivare. En del av fondprovisionen betalas vidare till den rådgivare eller förmedlare som rekommenderat fonden till kunden. Det skapar ett ekonomiskt incitament som är kopplat till vilken fond som rekommenderas, snarare än till rådgivningens kvalitet.
  
  
• Ersättningen återbetalas till kunden. Hela fondprovisionen förs tillbaka till den kund vars kapital genererat den.

Intressekonflikten som kan uppstå

Sedan MiFID II 2018 är aktörer skyldiga att informera kunder om tredjepartsersättningar. Men transparens tar inte bort intressekonflikten. När rådgivare eller förmedlare ersätts baserat på vilka produkter de rekommenderar uppstår en intressekonflikt. Intressekonflikten ligger i att rådet kan vara påverkat av vilken fond som ger störst ersättning till rådgivaren, snarare än av vad som passar kundens situation och mål bäst.

Det innebär inte nödvändigtvis att rådet är felaktigt – men det innebär att det finns ekonomiska incitament som inte alltid pekar i samma riktning som kundens bästa intresse.

Idun Livs modell

Idun Liv tillämpar en modell utan tredjepartsersättningar, i båda riktningarna. Hela fondprovisionen som Idun Liv tar emot från fondbolaget återbetalas till kunden. Ingenting behålls av Idun Liv.

Idun Liv betalar heller inga provisioner till förmedlare eller rådgivare kopplade till vilka fonder de rekommenderar. Ersättningen för rådgivning är därmed inte kopplad till produktval.

Det innebär att varken Idun Liv eller de förmedlare som arbetar med plattformen har ekonomiska incitament att rekommendera en viss fond av andra skäl än att den passar kunden. Rådgivningen kan utgå helt från kundens förutsättningar, mål och tidshorisont.