Ersättningsmodeller inom finansiell rådgivning är ett ämne som sällan diskuteras öppet men som får konkreta konsekvenser för de råd som ges och vad sparandet faktiskt kostar. I en rapport från 2025 konstaterar Finansinspektionen att det finns stora risker för intressekonflikter inom försäkringsförmedling – mönster där ersättningsstrukturer skapar incitament som inte alltid pekar i samma riktning som kundens bästa.
FI har konstaterat att rådgivare ofta rekommenderar produkter från ett fåtal bolag – och att det mönstret korrelerar med vilka bolag som betalar högst provision. När ersättningen är kopplad till vilket produktval som görs, snarare än till kvaliteten på rådet, uppstår en intressekonflikt som är svår att komma runt. Det innebär inte nödvändigtvis att rådet är felaktigt – men det innebär att det finns ekonomiska skäl som inte har med kundens situation att göra som kan påverka vilka produkter som lyfts fram.
Ett konkret exempel är ersättningar vid flytt av pensions- och kapitalförsäkringar. Höga engångsersättningar vid flytt skapar ett ekonomiskt incitament att rekommendera en flytt oavsett om den faktiskt förbättrar kundens situation. FI har konstaterat att försäkringsflyttar i vissa fall sker för att generera provision snarare än av hänsyn till kunden. Detsamma gäller löpande ersättning som inte kan kopplas till faktisk rådgivning – kunden betalar, men ingen tjänst levereras.
Vill du läsa mer om hur tredjepartsersättningar fungerar och vad de innebär i praktiken? Läs vår artikel om tredjepartsersättningar.